Länsstyrelsen och Skönhetsrådet kritiserar förslaget till ny huvudentré för Citybanan. Det är framförallt höjden och volymen som sticker i ögonen på dem som värnar gränserna för antalet våningar i Stockholms äldre områden och/eller innerstad. Det får Erik Slottner, vice gruppledare för Kristdemokraterna i Stockholms stadshus samt ledamot i Stadsbyggnadsnämnden att reagera:

– Det är verkligen trist att Länsstyrelsen kritiserar förslaget till ny huvudentré för Citybanan. Länsstyrelsen tycks anse att Stockholm är ett museum där inga nya byggnader får ta plats, synas eller sticka ut. Med sådana ingångsvärden kan aldrig staden utvecklas.

Han anser attt en huvudstad måste våga ta utmaningar och att nya byggnader får synas och ta plats. Silhuetten bör utvecklas. Därför framför Slottner åsikten att Citybanans huvudentré kan bli ett landmärke:

– Den ska markera framtid och skapa nytt liv och ökad trygghet på Vasagatan. Kristdemokraterna ville egentligen ha en helt annan byggnad än den som nu föreslås – en byggnad som skulle vara dubbelt så hög och innehålla en mängd olika funktioner. För det fick vi inget stöd. Men att ytterligare minska byggnadens volym från det förslag som nu ligger är för oss helt otänkbart.

Lotta Edholm (FP) försvarar dock Länsstyrelsens kritik, bland annat, om att den föreslagna höjden på byggnaden – åtta meter högre än närliggande hotell – skulle skymma Clara kyrka och att byggnaden skulle bli alltför dominant i området i övrigt.

Själv är jag förvånad över Länsstyrelsens och Folkpartiets (i Stockholm) kritik mot Lyktan, även om Skönhetsrådets kommentarer är förutsägbara. I mina ögon skulle förslaget, som är utformat av Strategisk Arkitektur för beställaren Jernhusen, utan tvekan tillföra skönhet till det – i dag – tämligen nedgångna området, om det kunde byggas.

Stockholm är en levande stad. Det betyder att, relativt varsamma men dock, förändringar måste ske vad gäller höjder och förtätning. Jämfört med många andra huvudstäder är Stockholm ändå en lågmäld plats vad gäller arkitektonisk utveckling. Det är positivt att många vill behålla stadens särart, men om det sker till priset av bakåtsträvande nostalgi i centrala lägen, då förlorar staden mer än den vinner. BF