Hushållen lånar i snabbare takt än de betalar tillbaka sina lån. Trots bolånetaket, som infördes den 1 oktober 2010, har belåningsgraden sedan dess för bostadsrätter med ökat 5 procent och för småhus med 3 procent. Varför amortera? heter en ny marknadsrapport utarbetad av Statens bostadskreditnämnd, BKN. Sedan den 1 oktober 2012 är BKN och Boverket en gemensam myndighet.

Belåningsgraderna och skuldsättningarna har ökat rekordartad i Sverige. År 1990 var hushållens skuldsättning (bolån/disponibel inkomst) cirka 60 procent, i dag är den 124 procent. Bolånestocken har mer än tredubblats under de senaste 10 åren, skriver Boverket. Vidare säger myndigheten att bolånen har ökat med 70 procent av den disponibla inkomsten i Sverige mellan 2003 och 2010. Det kan jämföras med Finland, som inte tillåter amorteringsfria bolån. I Finland har bolånen ökat under de ovan nämnda sju åren med endast 52 procent av den disponibla inkomsten och den utgjorde år 2010 cirka 81 procent av den disponibla inkomsten, vilket kan jämföras med 122 procent för Sverige.

Svenska banker verkar inte speciellt måna om att deras kunder ska amortera när de har nått en belåningsgrad om 75 procent. Detta är förmodligen inget problem så länge som huspriserna stiger, räntorna är låga och stabila, och hushållen kan behålla sina jobb. Men om vi tittar i backspegeln (och då längre än de senaste 10–15 åren) kan vi, skriver Boverket, observera att det som händer utomlands blir det klart att: 1. Huspriser inte alltid stiger. 2. Bolåneräntorna inte är konstant låga. 3. Hushåll inte kan vara helt säkra på att få behålla sina jobb.

I Sverige låg amorteringarna på 1,3 procent av bolåneskulden år 2010. Om vi lägger till inflationen, som automatiskt gör att lånen blir mindre värda då de är utställda i nominella termer, blir amorteringarna på befintliga lån 2,5 procent 2010 (KPI 2010 ökade med 1,2 procent). Samtidigt ökade bolånen med 9,9 procent år 2010. Det innebär att svenskarna hade en negativ amortering på 7,4 procent. Så länge som skuldökningen sker snabbare än amorteringarna, är de verkliga amorteringarna negativa och hushållen fortsätter på så sätt att bygga upp skulder.

Hushållens skuldsättning har aldrig tidigare varit så hög som nu. Ovilja att flytta när huspriserna vänder nedåt är ett väl dokumenterat fenomen. När belåningsgraden dessutom är så hög att hushållet får negativt eget kapital till följd av husprisfallet, minskar viljan att flytta ytterligare. Detta gör matchningen på arbetsmarknaden svårare och kan orsaka onödigt hög arbetslöshet.

Till detta kan läggas enligt Boverket, att när huspriserna sjunker minskar värdet på bankens tillgångar. I de fall kreditgivaren har finansierat bolånen med hjälp av säkerställda obligationer kan denne bli tvungen att skjuta till mer tillgångar i säkerhetsmassan för att upprätthålla det lagstadgade värdet, vilket påverkar bankens balansräkning negativt. Det riskscenario som är mer sannolikt är att investerare som idag investerar i svenska säkerställda obligationer, kommer att kräva högre riskpremier för att stanna kvar på den svenska marknaden om husmarknaden skulle försvagas, eftersom Sverige idag har statusen av att vara en trygg hamn. Då kommer bolånefinansieringen bli dyrare för bankerna och även för bolånetagarna.

I kommentar kan sägas att alltför många hushåll kan hamna i en skuldfälla. Peter Norman, finansmarknadsminister säger i dag att bankerna måste sänka sina bolåneräntor. Frågan blir väl om regeringen inte tvingas utöka räntesubventionerna. Under år 2011 bidrog den svenska statskassan med cirka 33 Mdr kr till räntesubventioner. Detta belopp kommer säkert att öka under de närmaste åren. Det enda land i Europa där hushållens skulder är större än Sveriges är Hollands. I Holland får skattebetalarna dra av hela räntebeloppet mot marginalskatten.

Att Riksbanken idag lämnade reporäntan oförändrad på 1,25 procent kan delvis bero på de växande hushållsskulderna. Men å andra sidan räknar Riksbanken med sänkt styrränta kommande vinter och vår. Sänkningar som behövs för att bromsa den minskande konsumtionen. SF